Energida Vägen till optimal hälsa

Den här bilden har cirkulerat på Facebook på sistone. Det är en jämförelse mellan den skotska “hälsogurun” Gillian McKeith och matgudinnan Nigella Lawson. Budskapet är att Gillian som till synes lever hälsosamt och asketiskt på en vegetarisk kost ser fruktansvärd ut medan Nigella som frossar i fett och godsaker ser betydligt yngre och snyggare ut, inte bara jämfört med Gillian, utan med de flesta 51-åringar. Den saken är det ingen tvekan om, Gillian är en anskrämlig tant och Nigella ser ut som väl ja, de flesta skulle vilja se ut vid den åldern och gärna innan det också.

Gillian känner jag mycket väl. 2004-2005 jobbade jag på dåvarande Fresh & Wild, nu en del av Wholefoods, som var och är en kedja av ekologiska mataffär med hälsokost- och hudvårdsavdelning. Jag jobbade i grocery och hade hand om alla matvaror som inte var grönsaker och frukt. Gillian hade just då ett TV-program som hette You are what you eat, förlagan till Du är vad du äter med Anna Skipper (som jag aldrig tittat på, inte heller Gillians program). Alla som jobbade på Fresh avskydde Gillian för så fort ett avsnitt hade sänts så skulle alla, verkligen ALLA ha det hon rekommenderade. Affären jag jobbade i var väldigt liten och det blev fullständig invasion efter alger eller bönor eller vad de nu var hon hade pratat om just det programmet. Det tog slut med en gång i alla affärerna i hela stan. En gång var det så illa att det till och med tog slut hos tillverkaren. Den gången gällde det adzukibönor.

En annan gång vikarierade jag i Camden-affären och tog hand om en amerikansk dam som var väldigt upprörd över att vi inte hade bröd bakat med quinoa för det hade Gillian rekommenderat dagen innan. Jag försökte sälja in idén att hon kunde baka det själv för bröd med quinoa i existerade inte, men det örat ville hon inte höra på. Min chefs chef försökte prata med BBC eller ITV eller vad det nu var för kanal som sände och få dem att ge oss en lista över allt som Gillian skulle rekommendera så vi kunde köpa in i förväg. Men det gick inte. Resultatet var att vi alla fullkomligt avskydde Gillian McKeith. Det har inte, sju år senare, gått över, men inte bara för att hela London helt huvudlöst ville följa hennes råd utan för att råden i sig är lite skumma. Eller snarare metoderna. Och hon som person. Det är nyttiga saker som  hon rekommenderar och det är inte helt olikt vad många andra rekommenderar. Men hennes metoder är bland annat att undersöka människor avföring och hon är inte vidare schysst som person heller. Jag har som sagt inte sett hennes första program, men klipp från andra där hon fullkomligt idiotförklarar allt och alla och hon verkar få sina studenter eller vad man ska kalla dem att må mer dåligt än bra. Hon är själv ganska så underviktig och ser ju verkligen inte vidare hälsosam ut. Så jag är inget fan av henne alls.

Nigella däremot…. snygg och även om det var länge sedan jag sist såg ett av hennes program så följde jag dem alltid när jag hade en TV. Jag skulle inte riktigt kunna äta hennes mat, men jag älskar att titta på matprogram vare sig det är något jag kan äta eller inte. Så det finns inte mycket att säga emot henne, förutom att det hon lagar just inte är av det hälsosamma slaget. Men det var just det jag ville komma till. Det jag inte gillar med denna bilden är inte att det är någon tvekan om vem som är snyggast eller inte, utan att man tar två exempel utan att titta närmare på vem de är. Det är ju inte så enkelt som att grönsaker = ful som som stryk, frossa i fett och socker = läcker pingla. Det står bland annat att Gillian rekommenderar träning, medan det står inget om det under Nigella. Men Gillian lider av grov skolios vilket hindrar henne från att träna särskilt mycket medan Nigella har en personlig tränare sedan flera år tillbaka och träning är mycket viktigt för ett hälsosamt liv och en snygg kropp. Gillian rekommenderar en ganska fettfattig diet och hon har själv nästa inget hull vilket också ger henne det där håglösa och skinntorra utseendet. Nigella däremot gillar fett och har också en del hull vilket ger henne ett betydligt fräschare utseende. Dieter fattiga på fett ger jag inte mycket för. En annan intressant skillnad är också att Nigella har en ganska privilegierad bakgrund medan Gillian växte upp i ett skotskt arbetarhem. De första 20 åren formar verkligen vår hälsa och många sjukdomar som dyker upp senare i livet har sitt ursprung i hur man levde som barn och tonåring. Det går att ändra, men det var något av det första jag tänkte på när jag såg bilden, att Nigella har haft all tillgång till bra mat och säkert en mer varierad kost än vad Gillian hade. Nigella har dock förlorat flera familjemedlemmar i cancer. Sedan så kan man självklart diskutera rättvisan i att ta en bild på någon som ser ut att precis ha stigit upp och jämföra med en bild på någon som är uppklädd för fest.

Mer rättvist hade varit att jämföra med en person som kanske står för lite mer vettiga råd än Gillian och som inte är helt knäpp. Hennes utbildning är tvivelaktig, hennes metoder är det definitivt och vare sig hälsa eller utseende är nog så mycket att sträva efter. Min egen idol är Ian Marber vars råd vare sig är extrema eller konstiga och han är heller inte särskilt kontroversiell, förutom att han kallar sig The Food Doctor vilket han fått kritik för. Men till skillnad från Gillian är det endast hans varumärke som innehåller det, han själv kallar sig inte doktor. Vilket Gillian försökte med. Det finns fler exempel. Men poängen är att det är svårt, eller inte rättvist, att sätta etiketter på saker och ting. Det är så mycket mer komplext än så. Gener, social bakgrund, övrig livsstil, sjukdomshistorik, träning, personlighet, allt går in i den hälsa vi har. Hälsosam kost är inte en sak. En vegetarian t ex kan äta varierad, god och näringsrik kost, som t ex Scott Jurek som är en vegansk atlet och en annan av mina idoler. Men en annan vegetarian kan leva på vitt bröd och ost och vara eländigt sjuk och energilös. Båda är vegetarianer och lever helt olika, så därför kan man inte säga att vegetarisk kost är en speciell kost som skapar en viss typ av människor eller hälsa. Även en blandkostare kan leva på enbart spagetti och köttfärssås och inte bli särskilt gammal på det. Sedan så finns det fantastiska atleter som är blandkostare också. Jag vägrar verkligen uttala mig om att en viss kost är bättre än en annan för det finns för många olika faktorer. Jag gillar inte socker och tycker det borde tas bort ur dieten så mycket som möjligt, särskilt för barn. Men det hindrar inte att jag ändå äter glass ibland. Eller en påse chips för den delen. Jag förstår inte heller varför, när det nu är uppenbart att de flesta skulle må bra av att ta bort snabba kolhydrater ur kosten, att alla kolhydrater ska tas bort, som i LCHF. Om vår kropp använder fett, protein och kolhydrater så förstår jag inte varför vi inte kan äta en mix av dem allihop. Men det hindrar ju inte att det finns personer som mår bra av att just skära bort en av dem. Själv så mår jag dåligt av för mycket proteiner i kosten och jag gillar inte heller snabba kolhydrater vid träning. Jag älskar däremot fett. Men det är jag och det passar inte automatiskt alla för det. Och det är det som gör mig MEST upprörd av allt, att så fort någon hittat en metod som passar dem jättebra så passar det automatiskt alla jättebra enligt dem. Det tror jag inte alls på.

Det händer mycket i livet just nu och bloggen blir verkligen eftersatt. Men i natt hände något som jag känner att jag vill skriva om. Det är inte så välkänt, men det är ändå många som lider av det, utan att veta om det. Det händer oftast när jag sovit riktigt dåligt, kanske vaknat tidigt på natten och legat vaken i några timmar. När jag sedan äntligen blir trött och håller på att somna så går något fel och jag går in i en sömnparalys.

För att förklara vad sömnparalys är får man börja med sömncykeln. Det finns nREM-sömn (non-REM) och REM-sömn. Man har cirka 80 minuter av nREM-sömn följt av 10 minuter REM-sömn (dröm-sömnen). Denna 90-minuterscykel upprepas 3-6 gånger varje natt. Under nREM-sömnen är andningen och hjärtfrekvensen normal och kroppen har möjlighet att röra på sig. Det är även under detta stadiet som sömngång och att prata i sömnen kan förekomma. Under REM-sömnen, som är den lätta sömnen, kan andning, hjärtfrekvens och blodtryck variera. Den viljestyrda muskulaturen är avstängd under REM-sömnen genom att signaler från nerverna till musklerna blockeras. Detta antagligen för att vi inte ska kunna agera ut våra drömmar när vi sover. Drömmer vi att vi slåss med någon till exempel så ska vi inte kunna börja slå omkring oss i sängen. Det finns de som har en störning i denna funktionen som gör att musklerna är aktiva och de därmed rör sig även under drömsömnen, vilket kan ställa till stora problem för de som sover bredvid….

Mitt problem är det omvända. Sömnparalys innebär att kroppen går ner i REM-stadiet och musklerna paralyseras, men man är fortfarande vaken. Det gör att jag inte har någon kontroll över min kropp, andningen saktar ner och även om jag fortfarande andas så är andningen mycket mer ytlig än vad jag är van vid och jag kan överhuvudtaget inte styra den. Det känns också tydligt att hjärtat slår saktare. Det går inte att röra ett finger eller ge något ljud ifrån sig. Det här stadiet kan vara allt från några sekunder till flera minuter (och i sällsynta fall flera timmar) och det känns som att vara omgiven av betong, inlåst i sin egen kropp. För det mesta hörs även ett susande ljud, lite som det sus man hör när man gör från ett rum med mycket ljud till ett där det är helt knäpptyst. Susandet är bara högre. De gånger jag har ögonen öppna så ser världen ganska grå och lite dimmliknande ut. När paralysen börjar släppa så kan jag fortfarande inte röra mig, men ge ifrån mig svaga ljud eller andas snabbare. Jag brukar då alltid försöka andas högt så att min man ska höra mig och putta på mig så att paralysen släpper. Han misstolkar tyvärr oftast ljuden som vanliga mardrömmar och vill därför inte störa mig, alternativt så vaknar han inte. När jag väl kan ge ljud ifrån mig så är det bästa sättet att få paralysen att släppa, det på något sätt får liv i musklerna. Tyvärr så händer det aldrig bara en gång utan så fort jag vaknat ur paralysen så sjunker jag ner i den igen. Det brukar hända upp till tre gånger tills sinnet till slut också somnar av ren utmattning.

Jag kan ibland under paralysen ha känslan av att jag kan röra armarna, men inte fysiskt. Det är som att min kropp har ett annat, “psykiskt” lager, som jag använder för att försöka väcka min man. Jag har vid något tillfälle även sett hur jag självt slagit min man hårt med armarna för att väcka honom, men mina riktiga armar ligger fortfarande fastfrusna. Det ser ut som när man på film ser någons själ lämna en kropp. Det är en mycket frustrerande känsla, men de gånger det händer så känner jag åtminstone att en del av mig, även om den bara är psykisk, kan röra på mig. Det mest skrämmande är när jag inte kan göra något, bara ligga och lyssna på mina svaga andetag.

Sömnparalys är känt från alla kulturer och det finns teorier om att vittnelser om besök från utomjordingar, eller förr i tiden från onda väsen, egentligen handlar om sömnparalys. Det är många som i samband med sömnparalys även får hallucinationer och ser skrämmande bilder, människor i sovrummet eller upplever att någon tar på dem. Jag har inte upplevt det särskilt ofta och känt mig lyckligt lottad att jag åtminstone slipper det, men jag har vid ett tillfälle under en sömnparalys sett en kontur av en människa stå vid sängen och se på mig. Och i natt var inte den värsta sömnparalys jag haft, men det var den starkaste upplevelsen av att jag hade besök samtidigt. Jag sov med ögonbindel och kunde inte se något, men kände hur två händer tog tag i mina fötter och hur något även träffade min rygg, som ett pekfinger som någon satte vid min ena skuldra. Efter det hade jag en mycket stark känsla av att någon stod vid min säng och tittade på mig och det var både bra och dåligt att jag inte kunde se något. Varför sömnparalys ofta är kombinerat med ljud eller syner vet man inte. Kanske har det att göra med att en del av kroppen ändå är inne i dröm-sömnen och den del av hjärnan som stimulerar drömmandet är aktivt, men det förklarar inte varför bilderna oftast är skrämmande och hur de kan uppstå när man till stor del ändå är vaken och att man upplever det utanför sin egen kropp. Men på något sätt så uppstår det sannolikt i hjärnan.

Sömnparalys förvärras av stress, att drömma fast man är medveten om att man drömmer, alkohol, för lite sömn och att sova på rygg. Jag sover aldrig på rygg för det ger nästan garanterat sömnparalys, oavsett om jag är väldigt trött eller inte. Att sova på mage är dock ingen garanti att jag inte får sömnparalys. Det är mer otäckt att få sömnparalys när jag ligger på rygg, jag känner mig mer utsatt. Det mest fruktansvärda är dock att drabbas av paralys när man vaknar. Det har bara hänt en gång och jag hoppas jag slipper uppleva det igen. Uppvaknande paralys innebär att man vaknar direkt från REM-sömnen utan att gå via nREM-sömnen först vilket är det normala. Det är mer skrämmande eftersom man inte riktigt vet vad som händer. Kanske vaknar man mitt i en dröm och det naturliga är att då vilja skaka av sig den och kanske vända på sig, men istället vaknar man upp i en kropp som inte kan röra sig och man kan inte dra efter andan för den styrs helt av kroppen. Känslan av kvävning är vanlig under paralys. Antagligen är det för att många får panik, men slappnar man bara av så tar kroppen hand om andningen.

Det var länge sedan nu jag drabbades av paralys. Det händer några gånger om året, vissa gånger tätt inpå varandra och det lämnar en känsla av utmattning och olust. Jag försöker alltid få god sömn för att minska risken, men det är alltid en vag ångest som ligger över sömn för jag vet att det kommer hända igen någon gång. Det går att vänja sig och slappna av och slutar man kämpa emot är chansen större att man bara somnar. Men instinkten att röra på sig är stark så det är en kamp varje gång.

Mardrömmen av Henry Fuseli, ett klassiskt exempel på hur sömnparalys kan upplevas och hur det kunnat ge upphov till historier om maror och häxor